Liksom allt annat i detta källarutrymme på New Yorks Lower East Side, var parfymerna en gång skräpglömt, lämnat bakom eller kastat bort. Museet är känt för att ha bevarat eller återställt en handfull trånga bostadsutrymmen och företag i två hyreshus - det slag som typifierade grannskapet under hela 1800-talet, när det var en tät invandrar enklava. Idag ger sina turer besökare en viss känsla av hur livet var för Kosher slaktare, Puerto Rican plaggarbetare och mycket mer. När museet kammade genom dessa trånga, förfallna lägenheter och butiker, uppskrev de gott om skräp som generationer av invånare hade lämnat bakom sig.
Museets arkiv av antikviteter och avfallsskydd är gränser för besökare. Troven, cirka 6000 föremål, ligger söder om besökarnas centrum, ner två trappsteg, förbi ett mörkt rum fullt av whirring servrar och bortom skåp staplade med bläckpatroner. Några stycken finns på displayen i museets restaurerade lägenheter, men det stora flertalet av dem lever här - rengöras, katalogiseras, bevaras och sedan undangömt.
Källaren är en jumble av föremål, såsom högar av golvplattor och linoleumrullar.När en gång artefakter går från en grävningsplats (eller en historisk renovering) till ett museum, blir deras ledning om stallingstid och stoppa entropi med rätt slags lagringsmaterial, klimatkontroll och noggrann hantering.
Tenementmuseets skräpsamling har det lite annorlunda. "Det är inte egentligen det mest ideala lagringsutrymmet", säger Swanson. I en drömvärld tillägger hon att museet skulle kunna stowa detta material under bättre förutsättningar och göra det mer tillgängligt för allmänheten, men det är inte hur sakerna står just nu. Även om det finns en precision för allt-varje lådor och väska märks och numreras, och allt hålls i skum av arkivskvalitet eller hålls i syrafria lådor - källaren är inte avsedd för värdefulla saker. Ett råttförgiftstecken är fäst vid väggen och lilla limplattor läggs ut för att fånga in insekter. En avfuktare squats i ett hörn. Taket hänger så lågt att det är randigt med gul-och-svart varningstejp. Vatten rusar genom överliggande rör med en slurp, tillräckligt hög för att avbryta en konversation.
Metallskåp och filslådor rymmer allt från cigarettlådor till dockor.Det mesta av papperskorgen i arkivet kom upp när museet arbetade för att stabilisera golv, tak eller trappor på 97 Orchard Street, en av de två bostäderna som den äger. Byggnaden i fem våningar byggdes upp 1863. Mellan och slutet av 1930-talet landade tiotals miljoner invandrare i New York City, och museet uppskattar att cirka 7000 av dem passerade 97 Orchard. Hyresgästerna kom från hela Europa: först från Tyskland, Ryssland och Östeuropa, och senare Turkiet, Grekland, Spanien och Italien. Människor bodde i byggnaden fram till 1935, då ägaren bestämde sig för att gå ombord på lägenheterna istället för att fortsätta att uppdatera och underhålla dem. Affärshandlare drivs ut ur sina gatuhus i flera årtionden efter att lägenheterna blivit lediga - i mer än 50 år - även när grannskapet fylldes med nyanlända från Kina och Puerto Rico. Museets cofounders började hyra byggnaden 1988 och hade köpt den vid den tidpunkt då den första utställningen öppnades för allmänheten i mitten av 1990-talet.
Bevarande, stabilisering och restaurering utfördes i stycke. "Vi pratar om det som att lägga ett golv online åt gången", säger Dave Favaloro, museets chef för kuratoriska angelägenheter. Uppdatering av kablarna, avdragning av pannor för att avslöja eldstäder, dra upp golvbrädor - alla burkar förlorar små föremål som förloras eller stashes av sina ägare, eller utsöndras av gnagare, genom åren. "Från vad jag förstår, råttor som glänsande saker", tillägger Favaloro. "Hur annars skulle de bli klumpade ihop?"
Fruktkorgar delar en låd med en förstenad gnagare, en påse med torkade hallon och ett oidentifierat litet skelett.Trash är kanske den största valutan av arkeologi. Det berättar historier, men de har inte alltid en början, mitt och slut. Favaloro säger att det inte finns mycket att vinna genom att tänka på detta material som något som kan utgrävas skikt för lager. Många av bitar-tidningen utklipp, bröllop inbjudningar, ledgers-är i bästa fall ögonblicksbilder. "Tänk dig att någon kom hem 150 år och öppnade ditt köksgolv, säger han. "Din skräppost skedde att glida genom sprickorna, och någon försökte ta upp nyanser av ditt eget vardag från det."
Men det finns fortfarande mycket att lära sig, särskilt om invandrarnas dagliga rutiner, utmaningar och ambitioner. Favaloro blev överraskad att upptäcka i tennet Durkee currypulver i samlingen. "Jag förväntade mig inte att hitta [en] i ett hem som vid den tiden var hemma för mestadels östeuropeiska judiska invandrare", säger han. Skräpet innehåller också torkade hallon och en vaxaktig, halvåtad bagel som hittade sig bakom en eldstad. Det finns en vanlig missuppfattning, säger Favaloro, att europeiska invandrare inte hade råd med färskvaror eller kött och istället levde på smaga måltider bröd och soppa. Historiker Hasia Diner bestrider den ideen i sin bok Hungering för Amerika, i vilken hon beskriver en Lower East Side som strömmar med matvaror. Fruktkorgar som upptäckts i de gamla köksfotspåren bestrider också den ideen, och varje får sin egen väska i källaren. (Deras grannar inkluderar en naturligt mumifierad mus och ett litet skelett som Swanson och företaget ännu inte har kunnat identifiera.)
Museet har inte riktigt bestämt vad man ska göra med detta ovanliga arkiv. En viss typ av synlig lagring eller ett digitalt galleri kan vara ett alternativ, säger Favaloro. Då igen, "Detta är inte typen av museum där ett objekt står ensamt och har mening i sig själv", säger han. "Dessa objekt förvärvar mening i sammanhanget med de historier som vi väver runt dem."
Denna halvt ätta bagel hittades bakom en eldstad.Kvarteret runt museet är verkligen ingen tids kapsel. Sam's Knitwear, med sin rostiga järnrist och solblekt skylt, återstår, men tvärs över gatan är en tvåsalig konsthantverksaffär och en skyltfönster som marknadsför en lyxig lägenhetutveckling som stiger i närheten. Även om museet begränsar ytterligare förvärv, har de helt enkelt inte platsen. Personalen räddar ibland saker från lokala stalwarts på väg ut. Tucked in bland det århundraden gamla papperskorgen är lådor, till exempel från M. Schames & Son, en hårdvaruaffär som hade funnits på 3 Essex Street sedan 1927. Verksamheten flyttades, så museet tog in något material som skulle ha annars landade i en dumpster.
Även om det inte finns för många nya saker som piller upp, finns det fortfarande lådor på lådor med äldre detritus och donationer som ännu inte har behandlats. Innan byggnadens gård fanns till turer några år sedan, säger Favaloro, samlingslaget kunde siktas genom saker där bakom. Nu letar de efter ett nytt utrymme för att rymma det smutsiga arbetet. "Du kan inte göra det på ett gathörn", säger han.
Det finns en liten bevarande arbetsstation i ett hörn av förvaringsrummet, men det blir inte mycket att använda - det kan svälla ner där. Ändå är det upplagt med handskar, Q-tips och alkohol. Tillsammans med kollegor i utbildningsavdelningen fortsätter Swanson att dyka in i arkivet, swabbing och letar efter historier. Detta bevarande arbete kräver en lätt beröring, säger hon-bara en liten rengöring som bevarar patina, åldern, berättelsen. "Jag tror att det lägger till något av det historiska värdet", säger Swanson. "Det kom ut ur golvet."
Husen var fulla av familjer, och de lämnade dockor, marmor och spelkort bakom.
En skönhet grossist en gång drivs av 97 Orchard.
Troven innehåller rituella föremål, som denna menorah.
Varje etikett anger byggnaden och enheten där ett objekt hittades.
Några religiösa broschyrer fästes till dörrar och offentliga utrymmen.
Läkemedel, tonics och andra botemedel alls smälter i lådorna.
Den här roterande telefonen var en donation från någon som bodde i grannskapet.
En bröllopsinbjudan som skrivs i både engelska och det hebreiska alfabetet knyter till mångfalden i invandrarområdet.
Många av föremålen är svåra att datera, men inte detta vykort.
Isskridskor framkallar roliga tider i det historiska området.
Förvaringsutrymmet är trångt med lådor som personalen ännu inte har siktat igenom.