Ekorren är förstås långt borta. Men små rundormer, en typ av nematod, som också gjorde sitt hem där, har haft tiotusentals år, frusna och immobila. Nu har forskare i Ryssland återupplivat dem, vilket gör dessa maskar - alla kvinnliga maskar - de första multicellulära organismerna har överlevt frusna i arktisk permafrost.
Det permafrostiga lagret i världens polära delar innehåller alla sorters små varelser, inklusive bakterier, alger, jäst och amoebas, liksom mosssporer och fröer. Efter att ha spenderat tusentals år i djup frysning töjs dessa bitar av livet, då polerna värmer upp och permafrosten mjuknar. Tidigare fann forskare att ett jättevirus som de namngav Pithovirus var fortfarande livskraftig efter 30 000 år.
I ett nytt papper, publicerat i Doklody Biological Sciences, forskarna beskriver hur de analyserade 300 prover av permafrost. Av dessa hade endast två prover livskraftiga nematoder i dem. En kom från ekorns burrow; en annan kom från en annan permafrost-insättning, en del av en kärnborrning nära Alazeya-floden. Det provet var ungefär 42 000 år gammalt.
Proverna innehöll två olika typer av rundormer, Panagrolaimus detritophagus och Plectus parvus. Vetenskapsmänna lät dem tina ut, och när de hade haft det, verkade maskarna redo att fortsätta med sina liv, äta och flytta, vilket handlar om omfattningen av vad ringmaskar gör med sig själva.
Om upptining av små varelser som levde tiotusentals år sedan låter dig som början på en skräckfilm kan det vara lugnande att veta att dessa båda kan hittas på andra platser än sibirisk permafrost och att de inte är typen av ringmaskar som gör livet olyckligt för människor. Till slut är det vad de oavsiktligt åstadkommit märkligt. Som en art har människor definitivt inte förmågan eller lusten att spendera 30 000 år i djup frysning. Tänk dig vad det skulle vara att bjuda på förkylningen, vakna upp 30 000 eller 40 000 år senare och fortsätt med ditt liv som om ingenting hade hänt.