Hittade en Runic Inscription på en Viking Whetstone / alfabet

Runicalfabet, ett system av fonetiska symboler som används av germanska folk från omkring första århundradet genom medeltiden, har dechiffrerats men förblir ett mysterium för lingvister. Vi vet att de har utvecklats utifrån ett av de gamla kursivspråk, som Raetic, Venetic, Etruscan eller Old Latin, som alla delar samma vinklar typiska för runor. Men många av de gamla italienska alfabeten användes i Italien, och det är okänt hur de överfördes till Danmark och norra Tyskland, där de första runicinskrivna objekten hittades.

I oktober genomförde arkeologer från norska institutet för kulturarvforskning (NIKU) utgrävningar inför ett järnvägsprojekt i Oslo, Norge och fann en liten bit polerad skiffer som daterades för ungefär 1000 år sedan, då vikingarna bebodde norge.

Den medeltida stenen, som identifierades som en whetstone (för skärande knivar), höll en kryptisk runicinscription. "På whetstone ser runorna" æ, r, k, n, a "fram. Men det är inte lätt att säga vad de menar, säger Kristine Ødeby, fälthandledare på utgrävningarna, sade i en släpp. Enligt NIKUs runeexperter var tecknen ett försök att stava någons namn, eller kan tolkas som mörka ord som "rädd," "ful" eller "smärta".

Runor har länge varit förknippade med magi och fantasi. Ordet kommer från en germansk rutt som betyder "hemlighet" eller "viskning", och det antas att runicinskriptioner graverades i stenar eller svärd i hela Skandinavien för lycka eller som stavar. De spelar en liknande roll i J.R.R. Tolkiens Hobbiten (1937), där de visas på en karta som en anslutning till bergsbyggnadsdvärgarna.

Men i detta fall kan mysterierna för dessa runor vara mer quotidian än övernaturliga. Experter tror att whetstone är så oklart för att författaren var en nybörjare. "Det här är förmodligen ett misslyckat försök att skriva ett namn eller en annan ganska trivial inskription, men vi kan se att det här knappast är en utbildad rune carver", säger Karen Holmqvist, specialist på runor på NIKU.

Den lilla whetstone är den andra runicartefakten av den här typen som någonsin hittats i Norge, och har ansträngt en debatt bland experter om hur folk i medeltida Oslo använde skrivspråk. Enligt Ødeby och Holmqvist är det mest troliga scenariot att runskrivning var utbredd, men att de flesta inte var helt utbildade författare. Experterna är öppna för alternativa tolkningar och startade en blogg (på norska) där vem som helst kan ge sina två malm. Som Ødeby förklarade: "Med så många möjliga tolkningar är det här en spännande hitta för forskare, amatörer och storytellers."