Ett forskargrupp, ledt av Sara Gummesson, en arkeolog vid Stockholms universitet, publicerade nyligen en studie om funnen i tidningen antiken. Skallarna daterar till Mesolithic perioden, mellan 6000 och 5000 B.C., när jägare-samlare bodde i två bosättningar på motsatta sidor av sjön, som nu är en torvfena.
De identifierade två skalle som kvinnliga och fyra som manliga, och en tillhörde ett spädbarn. Alla vuxna skallen visar tecken på trauma, med olika mönster enligt kön: Båda kvinnliga skalle har flera skador på baksidan av huvudet, medan männen uppenbarligen drabbades av ett enda slag. Enligt Gummesson och hennes kollegor kan detta indikera någonting om kvinnornas plats i det mesolitiska samhället.
Ytterligare analys visar dock att några av kranietskadorna hade börjat läka före begravningen. "Det här är inte människor som nyligen har krossats i huvudet och sedan sätts på display", sa medförfattare Fredrik Hallgren från Uppsala universitet nationella geografiska. "Mer än hälften av dem hade detta läkade trauma mot huvudet."
Resterna av en skalle med en träpinne hittades delvis inom den. Antiken, Fredrik HallgrenHälsade huvudskador av detta slag har ses över flera nordeuropeiska mesolitiska befolkningar, förmodligen resultatet av en olycka eller någon avsiktlig handling av interpersonellt våld. Det är tydligt att forskarna tror att skadorna har varit avsiktliga i det här fallet och att mönstret "kan innebära att offren representerade en särskild stigmatiserad grupp" skriver de i papperet.
Utöver orsaken till skadorna finns det fler mysterier. "De mest spektakulära fynden", skriver de, var två trästänger nestade inuti två av skalleerna. Skallen ser ut att ha monterats på dem, och det finns tillräckligt med fragmentariskt trä runt för att föreslå alla skallen och djurrester hade visats på liknande sätt. Tre är ett starkt förslag till någon form av ritual, men det är en fråga om enbart spekulation.