Keltiska traditionen hedrar björnen som inkarnationen av den primala moderen, till vilken vi alla är barn och därför under hennes eviga skydd och vägledning.
Kelterna följde en tro som var bunden till jorden och årstiderna. Precis som björnen tar till viloläge på vintern så har de keltiska folket gått över de kalla, karga månaderna i vila och eftertanke.
Av den anledningen har den keltiska björnen kommit för att representera en som är djupt i kontakt med sina egna inre cykler och omvandlingsbefogenheter, som inte är rädda för att dra sig tillbaka och fylla i sina källor.
De keltiska druiderna associerade nära polstjärnan med björnen och såg den som en guide genom den mörka vintersolståndet, liksom en belöning under hela den hårda knappheten. På samma sätt översätter den legendariska kung Arthurs mycket namn till "björn".
Traditionella keltiska björntatueringar bärs av män som inte fruktar varken vinterens mörker eller själva döden som inte längre tjänar ett fruktbart syfte. Precis som de moderna artisterna, tålmodigt de uthärda perioder av svårigheter och osäkerhet, djupt djupt in i sina inre resurser för att skapa eventuell överflöd.
